Hide

Problem A
Labb F2: Molekylärbiologi i Haskell

I denna labb ska du konstruera verktyg för att arbeta med molekylärbiologi i Haskell. Alla funktioner du definierar i denna labb ska ligga i en modul som heter F2.

1 Exempeldata och testning

För att hjälpa till på traven i testningen av din kod tillhandahålls molbio.hs. Den filen definierar en modul kallad Molbio som importerar din modul F2. Tanken är att du, om det passar dig, laddar molbio.hs i ghci och där kan testa din modul. Filen definierar följande dataset:

figur

Ett mycket litet exempel på DNA-data, återfinns också i figur 1.

simple,sample

Två små exempel på DNA-data.

foxp4

Sex proteiner från några ryggradsdjur.

fam1-fam5

Fem uppsättningar nukleära hormonreceptorer från ett flertal olika arter.

I filen finns också några funktioner för att köra snabba test av några av de olika funktioner du ska implementera i uppgifterna nedan. Mer information finner du i kommentarerna i filen.

2 Molekylära sekvenser

Det är främst två sorters molekyler som molekylärbiologer tittar på: DNA och proteiner. Båda har en linjär struktur som gör att man representerar dem som strängar, oftast benämnda “sekvenser” . DNA har välkänd struktur över fyra byggstenar, nukleotiderna A, C, G och T, och en DNA-sekvens kan därför se ut som t.ex. ATTATCGGCTCT. Proteinsekvenser är uppbyggda av 20 byggstenar, aminosyrorna, som brukar representeras med bokstäverna ARNDCEQGHILKMFPSTWYV.1

Längder på både DNA och proteiner kan variera starkt, men man måste kunna representera sekvenser som är från några tiotal symboler långa till över $10^4$ symboler.

En vanlig operation på par av sekvenser är att beräkna deras evolutionära avstånd. Att bara räkna mutationer är också vanligt, men det måttet är inte proportionellt mot tiden, så därför används statistiska modeller för sekvensers evolution.

Enligt en känd och enkel modell som kallas Jukes-Cantor låter man avståndet $d_{a, b}$ mellan två DNA-sekvenser $a$ och $b$ (av samma längd) vara

\[ d_{a,b} = -\frac{3}{4} \ln (1-4\alpha /3) \]

där $\alpha $ är andelen positioner där sekvenserna skiljer sig åt (det normaliserade Hamming-avståndet mellan sekvenserna). Formeln fungerar dock inte bra om sekvenserna skiljer sig åt mer än väntat, så om $\alpha > 0.74$ låter man $d_{a, b} = 3.3$.

Det finns en nästan likadan modell (“Poisson-modellen”) för proteinsekvenser där man sätter avståndet till

\[ d_{a, b} = -\frac{19}{20} \ln (1-20\alpha /19) \]

för $\alpha \le 0.94$ och $d_{a, b} = 3.7$ annars. Parametrarna är alltså ändrade för att reflektera det större alfabetet hos proteinsekvenser.

Uppgifter

  1. Skapa en datatyp MolSeq för molekylära sekvenser som anger sekvensnamn, sekvens (en sträng), och om det är DNA eller protein som sekvensen beskriver. Du behöver inte begränsa vilka bokstäver som får finnas i en DNA/protein-sträng.

  2. Skriv en funktion string2seq med typsignaturen String -> String -> MolSeq. Dess första argument är ett namn och andra argument är en sekvens. Denna funktion ska automatiskt skilja på DNA och protein, genom att kontrollera om en sekvens bara innehåller A, C, G, samt T och då utgå ifrån att det är DNA.

  3. Skriv tre funktioner seqName, seqSequence, seqLength som tar en MolSeq och returnerar namn, sekvens, respektive sekvenslängd. Du ska inte behöva duplicera din kod beroende på om det är DNA eller protein!

  4. Implementera seqDistance :: MolSeq -> MolSeq -> Double som jämför två DNA-sekvenser eller två proteinsekvenser och returnerar deras evolutionära avstånd.

    Om man försöker jämföra DNA med protein ska det signaleras ett fel med hjälp av funktionen error.

    Du kan anta att de två sekvenserna har samma längd, och behöver inte hantera fallet att de har olika längd.

3 Profiler och sekvenser

Profiler används för att sammanfatta utseendet hos en mängd relaterade sekvenser. De är intressanta därför att man har funnit att om man vill söka efter likheter så är det bättre att söka med en profil, som sammanfattar liknande gener/proteiner, än att söka enskilda sekvenser. Vanligen används profiler för att sammanfatta viktiga delar av sekvenser, men i den här programmeringsövningen förenklar vi uppgiften till att arbeta med hela sekvenser.

En profil för en uppsättning DNA- eller protein-sekvenser är en matris $M = (m_{i,j})$ där element $m_{i,j}$ är frekvensen av bokstaven $i$ på position $j$. Om alla sekvenser man studerar börjar med “A”, då ska vi ha att $m_{A,0}=1$. Om hälften av sekvenserna har “A” i position 1, och den andra hälften har ”C”, då ska vi ha $m_{A,1}=m_{C,1}=0.5$. Figur 1 har ett exempel på hur man går från sekvenser till profil och exemplets data finns i molbio.hs.

\[ \begin{array}{l} \mathtt{\text {ACATAA}}\\ \mathtt{\text {AAGTCA}}\\ \mathtt{\text {ACGTGC}}\\ \mathtt{\text {AAGTTC}}\\ \mathtt{\text {ACGTAA}} \end{array} \longrightarrow C = \begin{pmatrix} 5 & 2 & 1 & 0 & 2 & 3 \\ 0 & 3 & 0 & 0 & 1 & 2 \\ 0 & 0 & 4 & 0 & 1 & 0 \\ 0 & 0 & 0 & 5 & 1 & 0 \end{pmatrix} \longrightarrow M = \begin{pmatrix} 1 & 0.4 & 0.2 & 0 & 0.4 & 0.6 \\ 0 & 0.6 & 0 & 0 & 0.2 & 0.4 \\ 0 & 0 & 0.8 & 0 & 0.2 & 0 \\ 0 & 0 & 0 & 1 & 0.2 & 0 \end{pmatrix} \]
Figure 1: Ett exempel på hur fem DNA-sekvenser av längd sex omvandlas till en profil. Matrisen $C$ räknar hur många gånger varje bokstav används i varje position. Matrisen $M$ skapas från $C$ genom att dela varje element i $C$ med antalet sekvenser.

Det finns flera sätt man kan mäta avståndet (eller skillnaden) mellan två profiler. Ett sätt är att räkna ut den totala elementvisa skillnaden. Låt $M = (m_{i,j})$ och $M’=(m’_{i,j})$ vara två profiler över $n$ positioner. Deras avstånd kan då skrivas

\[ d(M, M’) = \sum _{i \in \{ \text {A,C,G,T}\} } \sum _{j=0}^{n-1} |m_{i,j}-m’_{i,j}| \]

Man summerar alltså över såväl alfabetet samt positionerna.

Om man skapar en profil för protein-sekvenser arbetar man med matriser som har 20 rader istället för 4, en rad för var och en av de tjugo aminosyrorna (ARNDCEQGHILKMFPSTWYV).

Uppgifter

  1. Skapa en datatyp Profile för att lagra profiler. Datatypen ska lagra information om den profil som lagras med hjälp av matrisen $M$ (enligt beskrivningen ovan), det är en profil för DNA eller protein, hur många sekvenser profilen är byggd ifrån, och ett namn på profilen.

  2. Skriv en funktion molseqs2profile :: String -> [MolSeq] -> Profile som returnerar en profil från de givna sekvenserna med den givna strängen som namn. Som hjälp för att skapa profil-matrisen har du koden i figur 2. Vid redovisning ska du kunna förklara exakt hur den fungerar, speciellt raderna (i)-(iv). Skriv gärna kommentarer direkt in i koden inför redovisningen, för så här kryptiskt ska det ju inte se ut!

  3. Skriv en funktion profileName :: Profile -> String som returnerar en profils namn, och en funktion profileFrequency :: Profile -> Int -> Char -> Double som tar en profil $p$, en heltalsposition $i$, och ett tecken $c$, och returnerar den relativa frekvensen för tecken $c$ på position $i$ i profilen $p$ (med andra ord, värdet på elementet $m_{c,i}$ i profilens matris $M$).

  4. Skriv profileDistance :: Profile -> Profile -> Double. Avståndet mellan två profiler $M$ och $M’$ mäts med hjälp av funktionen $d(M, M’)$ beskriven ovan.

nucleotides = "ACGT"
aminoacids = sort "ARNDCEQGHILKMFPSTWYVX"

makeProfileMatrix :: [MolSeq] -> ???
makeProfileMatrix [] = error "Empty sequence list"
makeProfileMatrix sl = res
  where 
    t = seqType (head sl)
    defaults = 
      if (t == DNA) then
        zip nucleotides (replicate (length nucleotides) 0) -- Rad (i)
      else 
        zip aminoacids (replicate (length aminoacids) 0)   -- Rad (ii)
    strs = map seqSequence sl                              -- Rad (iii)
    tmp1 = map (map (\x -> ((head x), (length x))) . group . sort)
               (transpose strs)                            -- Rad (iv)
    equalFst a b = (fst a) == (fst b)
    res = map sort (map (\l -> unionBy equalFst l defaults) tmp1)
Figure 2: Hjälpkod för att konstruera profilmatris

4 Generell beräkning av avståndsmatriser

Du har nu definierat två relaterade datatyper, MolSeq och Profile. De är i grunden olika, men en operation som att beräkna avståndet mellan två objekt, till till exempel, förenar dem även om de två implementationerna är olika. Eftersom vi har två skilda datatyper men med liknande funktioner, kan det vara praktiskt att skapa en typklass för att samla dem.

Vid studier av såväl molekylära sekvenser som profiler vill man ibland räkna ut alla parvisa avstånd och sammanfatta dessa i en avståndsmatris. Eftersom en typklass kan samla generella metoder kan man skriva en sådan funktion i typklassen istället för att implementera den särskilt för de två datatyperna.

En avståndsmatris kan representeras på många sätt, men i ett funktionellt språk är det ofta bra att ha en listrepresentation. Den representation du ska använda här är en lista av tripplar på formen (namn1, namn2, avstånd).

Uppgifter

  1. Implementera typklassen Evol och låt MolSeq och Profile bli instanser av Evol. Alla instanser av Evol ska implementera en funktion distance som mäter avstånd mellan två Evol, och en funktion name som ger namnet på en Evol. Finns det någon mer funktion som man bör implementera i Evol?

  2. Implementera funktionen distanceMatrix i Evol som tar en lista av någon typ som tillhör klassen Evol, och returnerar alla par av avstånd. Den här funktionen ska sedan automatiskt vara definierad för både listor av MolSeq och listor av Profile.

    Som nämndes ska avståndsmatrisen som returneras representeras som en lista av tripler på formen (namn1, namn2, avstånd). Denna ska komma i följande ordning: först kommer avstånden från det första elementet till alla andra. Sedan kommer avstånden från det andra elementet till alla andra utom det första (eftersom det redan angetts). Och så vidare. T.ex.: om vi har fyra MolSeq-objekt $A$, $B$, $C$, $D$ och skickar in listan $[A,B,C,D]$, så ska distanceMatrix returnera listan \[ \left[(A,A,\cdot ),(A,B,\cdot ),(A,C,\cdot ),(A,D,\cdot ),(B,B,\cdot ),(B,C, \cdot ),(B,D,\cdot ),(C,C,\cdot ),(C,D,\cdot ),(D,D,\cdot )\right] \] (fast med samtliga “$\cdot $” utbytta mot avståndet mellan respektive objekt).

Footnotes

  1. Borde inte aminosyrornas förkortningar ARNDCEQGHILKMFPSTWYV stå i bokstavsordning? Det gör de: A, R, och N representerar till exempel aminosyrorna Alanin, aRginin, och asparagiN.

Please log in to submit a solution to this problem

Log in